Det har som bekant gått bra jäkla lång tid sen Franz var i ropet på allvar senast. 2009 släppte man Tonight, en skiva som togs emot med halvöppna armar av musikkåren. Jag tyckte naturligtvis att den var bra, dock inte på samma magiska höjder som debutplattan eller uppföljaren You Could Have It So Much Better. Men det förflutna är det förflutna, och nu är det Right Thoughts, Right Words, Right Actionsom står i fokus. ”Right Action”, som bandet visat upp flertalet gånger live och som var den första singeln, inleder. Och redan här går det att känna igen bandets ryckiga och bredbenta gitarriffande med inslag av funk. En låt som definitivt sätter tonen för resten av skivan. ”Evil Eye”, en typiskt Franz Ferdinandig låt där en starkt refrängen står i fokus, är näst på tur och även den här är riktigt stark. Efter den kommer ”Love Illumination” som på förhand känns som en låt med potential att bli en jättehit i paritet med till exempel ”Do You Want To” eller ”The Dark of the Matinée”. Återigen är gitarrerna i fokus, och här blir en väldigt speciellt ljudande synt riktigt synlig för första gången på plattan. Just den nämnda synten har en väldigt stor plats övriga skivan också, men det är nog på ”Love Illumination” som den funkar allra bäst.
Efter den rejält tempohöga inledningen så sänks tempot en fraktion för en stund i form av ”Stand On the Horizon”. Enligt mig framstår den här låten som den allra vassaste på skivan och frågan är om Alex röst någonsin har varit vassare än just här. Sen är det dags för ”Fresh Strawberries” som känns som en fjäderlätt 60-talslåt av valfritt brittiskt popband. Även den fungerar alldeles utmärkt och det är intressant att höra kontrasterna om man jämför med skivans andra låtar, inte minst den halvhetsiga ”Bullet” som i det närmaste fungerar som en katapult där man skickas tillbaka till bandets slyngelaktiga ungdom. ”Treason! Animals.” är låten som följer upp ”Bullet” och även här öser bandet på. Återigen gör sig nämnda orgelljudande synt påmind. De två fläckarna som finns på solen som är Right Thoughts… består nog av ”The Universe Expanded” och ”Brief Encounters”. Det handlar inte om dåliga låtar på något sätt, utan snarare är det så att dessa helt enkelt blir lite bleka i jämförelse med det övriga materialet.
Skivan avslutas med lätt suggestiva och repetitiva ”Goodbye Lovers and Friends”, och nog är den ett värdigt avslut på en skiva som minst sagt är förbannat bra. Självironin blir även väldigt påtaglig här i och med textrader som ”I don’t play pop music, no, you know I hate pop music”. Visst, grabbar. Vi tror er. Den allra sista textraden är dock en aning olycksbådande då Alex sjunger ”but this really is the end”. Jag hoppas att det här enbart är en rad ur en låt som handlar om att gå vidare och som inte förebådar bandets framtid. Det vore enormt sorgligt om det här vore slutet på framgångssagan som pågått i uppemot 10 år nu, men samtidigt kanske det är så att man ska sluta när man har en färsk medgång i ryggsäcken.
Mina gamla hjältar har definitivt hittat hem igen. Right Thoughts, Right Words, Right Actionkommer inte anses vara årets album alla kategorier när musikåret 2013 sammanfattas, däremot kan jag redan nu nästintill utlova att det är årets gitarrplatta. Bandet har hittat tillbaka till den simpla formeln att låta gitarrerna styra merparten av showen, och när man gör på detta sätt så är man som allra bäst. Skivan är ett rejält styrkebesked från ett band som kanske var på väg att gå vilse i en experimentell djungel som innefattade bland annat spelande på människoben (Tonights ”Lucid Dreams”), men nu har man, som det klyschigt brukar heta, hittat tillbaka till sina rötter. Och med rötter menar jag indie inlindad i konstrockiga pretentioner. Som jag däremot nämnt så ska ni nog inte ta mig på orden här då jag är så icke-objektiv man kan bli, utan ni får naturligtvis lyssna på plattan själva för att skaffa er en ordentlig uppfattning. Som en sista parentes så hoppas jag att ni även orkar lyssna på den Deluxe-variant av plattan som finns på Spotify då den innehåller en rad härliga liveversioner av de nya låtarna såväl som några gamla kioskvältare.
ROBERT