Jag återkommer till de halvnegativa synpunkterna lite senare. Håkan inledde sin spelning med den genomhjärtliga ”Jag har varit i alla städer” som på många sätt måste anses vara något av den perfekta inledningen på en konsert. Sedan var det dags för lite nytt material, något som på förhand skulle bli spännande att uppleva live, i form av låten som växt ut till ett monster, nämligen ”Det kommer aldrig va över för mig”. Och visst funkade den här låten alldeles utmärkt live också, precis som den gör på skiva. Redan här märktes att den enorma publiken i Slottsskogen var på tårna. En lät bagatellartad version av ”Livets teater” följde upp innan det var dags för det som i mitt tycke var kvällens bästa nummer, The Who och Fleetwood Mac-inspirerade ”Du kan gå din egen väg”. Jag håller den här låten högst av låtarna från den senaste skivan och det var riktigt trevligt att få uppleva den live också.
Spelningen fortsatte och Håkan, Augustifamiljen (minus Daniel Gilbert) och tremannakören bjöd på fler härliga stunder där nytt och gammalt material varvades. Den storstadsfunkiga versionen av ”Klubbland” – med riktigt läckra projektioner på storbildsskärmarna – stack ut, precis
Jag upplevde dock inte den där euforiska känslan den här gången. Kanske kan det vara så att jag har sett Håkan live för många gånger vid det här laget och en känsla av ”been there, done that” har lagt sig över mitt förhållande till Göteborgssonen. Och naturligtvis är det förjäkla synd om det har blivit så. Det går dock inte att klaga på den professionalitet som Håkan och bandet visade upp, och det går heller inte att klaga på hur snygg dekoren (bland annat vägskyltar med skriften ”Dåliga gatan”) och de nämnda projektionerna var. Det nya materialet funkade också alldeles utmärkt live. Som ni ser så var det inga som helst fel på spelningen i sig och Håkans fläckfria, showmannamässiga framträdande, utan felet ligger snarare hos betraktaren – i det här fallet jag. Om någon vecka är det dags för en ny Håkan-konsert och då får vi se om jag känner likadant. Gör jag det får jag väl helt enkelt uppsöka vård, för i fortsättningen vill jag också uppleva de där fantastiska känslorna som Håkan kan frambringa live.
ROBERT