Outsmarted
  • OM OUTSMARTED
  • KONTAKT

Håkan Hellström – Way Out West

När Markus Larsson recenserade Håkan Hellströms spelning på Way Out West 2010 bestod hans text enbart av följande bevingade ord: ”Ja, vad fan tror ni? Vad fan tror ni?”. Den här beskrivningen går egentligen att använda även för årets Håkan-spelning på Göteborgs finaste festival. Allting var verkligen härligt, proffsigt, och förbannat bra, vilket den månghövdade publiken också tyckte. Men det finns även en annan sida av myntet…

Jag återkommer till de halvnegativa synpunkterna lite senare. Håkan inledde sin spelning med den genomhjärtliga ”Jag har varit i alla städer” som på många sätt måste anses vara något av den perfekta inledningen på en konsert. Sedan var det dags för lite nytt material, något som på förhand skulle bli spännande att uppleva live, i form av låten som växt ut till ett monster, nämligen ”Det kommer aldrig va över för mig”. Och visst funkade den här låten alldeles utmärkt live också, precis som den gör på skiva. Redan här märktes att den enorma publiken i Slottsskogen var på tårna. En lät bagatellartad version av ”Livets teater” följde upp innan det var dags för det som i mitt tycke var kvällens bästa nummer, The Who och Fleetwood Mac-inspirerade ”Du kan gå din egen väg”. Jag håller den här låten högst av låtarna från den senaste skivan och det var riktigt trevligt att få uppleva den live också.

Spelningen fortsatte och Håkan, Augustifamiljen (minus Daniel Gilbert) och tremannakören bjöd på fler härliga stunder där nytt och gammalt material varvades. Den storstadsfunkiga versionen av ”Klubbland” – med riktigt läckra projektioner på storbildsskärmarna – stack ut, precis

som smäktande ”Nu kan du få mig så lätt” och ”För sent för Edelweiss”. Obestridliga Håkan-klassiker såsom ”Kom igen Lena!”, ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” och ”En vän med en bil” hanns också med, naturligtvis till publikens stora förtjusning. Fast det är klart, med tanke på hur stor Håkan är skulle han nog kunna sätta sig ner och recitera passager ur Prousts På spaning efter den tid som flytt och publiken skulle nog ändå äta ur hans hand. När så konserten och extranumren avslutats med ”Du är snart där” så var det nog många som började röra sig från spelningsområdet med känslor av eufori.

Jag upplevde dock inte den där euforiska känslan den här gången. Kanske kan det vara så att jag har sett Håkan live för många gånger vid det här laget och en känsla av ”been there, done that” har lagt sig över mitt förhållande till Göteborgssonen. Och naturligtvis är det förjäkla synd om det har blivit så. Det går dock inte att klaga på den professionalitet som Håkan och bandet visade upp, och det går heller inte att klaga på hur snygg dekoren (bland annat vägskyltar med skriften ”Dåliga gatan”) och de nämnda projektionerna var. Det nya materialet funkade också alldeles utmärkt live. Som ni ser så var det inga som helst fel på spelningen i sig och Håkans fläckfria, showmannamässiga framträdande, utan felet ligger snarare hos betraktaren – i det här fallet jag. Om någon vecka är det dags för en ny Håkan-konsert och då får vi se om jag känner likadant. Gör jag det får jag väl helt enkelt uppsöka vård, för i fortsättningen vill jag också uppleva de där fantastiska känslorna som Håkan kan frambringa live.

ROBERT

21 augusti, 2013   Outsmarted
Håkan Hellström, RECENSIONER, Robert, Way Out West Håkan Hellström, Robert

Related Posts

×

  • Local Natives – Way Out West
  • Franz Ferdinand – Right Thoughts, Right Words, Right Action
Copyright © 2015 Outsmarted