Det stod ganska snabbt klart att spelningen vi skulle få uppleva var av den intimaste av karaktärer. Joel äntrade scenen, slog sig ned på den ensamma stolen, fattade sin gitarr och bad uppriktigt om ursäkt för att han var försenad. Sedan kickade han igång ”When Old Love Keeps You Waiting” och man kunde nästan känna hur alla i lokalen hypnotiserades av hans magiska stämma. Efter att öppningsnumret var avklarat så gick han i rask takt vidare till ”The Coast” och intimiteten avtog inte direkt. För att krydda spelningen ytterligare så berättade han under låtens gång vad den egentligen handlade om (allt med en stor glimt i ögat), och det här är ett grepp som man sällan stöter på under livespelningar.
Efter den starka inledningen så fortsatte han med ”Always On My Mind” från hans debutplatta. Av naturliga skäl så var versionen han bjöd bra mycket mer avskalad och långsam jämfört med hur den låter på skiva, men det märktes att det här fortfarande är en låt som får publikens puls att öka. ”Always…” följdes upp av ”The Coast” innan det var dags för låten som en gång satte honom på Sveriges musikaliska karta, nämligen ”The Queen’s Corner”. Det går att argumentera huruvida Joel någonsin haft någon riktig ”brottarhit”, men den här låten är nog inte långt ifrån den benämningen. Stämningen i publiken antydde hursomhelst att även den här låten fortfarande är högt aktad hos många.
Sedan var det dags för kvällens riktigt stora ögonblick. Under hela konserten satt hela Hästpojken vid ett bord hyfsat nära scenen, och Joel passade därför på att bjuda upp sin gamla vapendragare Martin Elisson på scenen för att framföra ”Utan personlig insats”. Melodin till den
Efter Martins korta gästspel fortsatte Joel att skämma 
bort oss med starka låtar ur hans stora låtskatt, som bland annat ”The Seven Islands”, ”The Clouds” och ”Everything Blows Away”. Dessutom bjöd han på en skönt doo-woopig version av en Jonathan Richman-låt. Sedan var det så dags för avslutningsnummer, och det blev ”A Young Summer’s Youth” som fick äran att stänga kvällen. Martin fick därefter återigen komma upp på scenen för att ta emot publikens ovationer.
Som ni har förstått vid det här laget så bjöd Joel på en enormt intim och underbar spelning. Det var verkligen en ynnest att få uppleva det här. Han förtjänar även ett extra plus i kanten för hans mellansnack. Det som fanns att anmärka på var att delar av publiken var en aning disträ och snacksalig, men detta kan ha varit en följd av att lokalen tidigare under kvällen använts för ett musikquiz, varpå det var bord utspridda överallt som man var tvungen att sitta vid. På det stora hela så är vi på redaktionen dock oerhört nöjda över kvällens stora musikaliska upplevelser.
REDAKTIONEN