Artistgalleriet på Cruel Summer är oerhört brett. Förutom den givne förgrundsfiguren Yeezy (som vi som är down med Kanye kallar honom) så medverkar tungviktare som Jay-Z, R. Kelly och John Legend. Utöver dessa så förekommer en hel del tidigare medarbetare som Kanye jobbat med, såsom Pusha T och Big Sean. Den som dock är allra mest intressant är Cyhi the Prynce, men tyvärr ges han bara ett fåtal verser på skivan. Detta är oerhört synd då han har en hiphopvärldens mest fängslande röster i nuläget, och jag ser framemot att få höra mer av Georgia-rapparen.
Musiken då? Jo, det är ojämnt. Och modernt. Redan på öppningsspåret ”To the World” så slås man av hur beatet är uppbyggt närmast identiskt med diverse radiohits. Det är elektroniskt så det bara sjunger om det helt enkelt, och det hela känns en aning förutsägbart, och
Skivan är som sagt ojämn (på vissa ställen tråkig), men de djupa dalarna fylls till viss del upp av de höga bergen. ”The Morning” framstår som ett av skivans allra starkaste spår, och när refrängen släpar sig framåt så vill jag hemskt gärna skrika med när D’banj sjunger ”I’m getting this n*gger in the morning”, men det passar sig inte av förklarliga skäl när jag sitter på tunnelbanan. Även Kid Cudis bidrag ”Creepers” är riktigt svängigt, liksom skivans stora hit ”Mercy” som byggs upp mycket snyggt mot det pulshöjande crescendot.
För att summera så tycker jag att Cruel Summer är en knappt godkänd skiva. Gillar man Kanye så får man nog ut en del av den, och gillar man ”modern” musik så kommer man definitivt att gilla det här. När Kanye är inblandad så förväntar jag mig dock alltid stordåd, vilket gör den här skivan till lite av en besvikelse.
ROBERT