Mitt Soundtrack började under hösten 2005 med Nevermore. Deras spelning i Örebro på Where the action is-turnén den följande sommaren var en av mina första spelningar. Det har gått upp och ner sen dess; ibland har det varit åt helvete dåligt, andra gånger har jag haft det bredaste av breda leenden på läpparna. Jag antar att det har blivit lite av charmen med att gå och se TSOOL spela, vilket humör är de på ikväll? I somras kapsejsade de dock totalt i Norrköping, det var så pinsamt dåligt att jag skämdes. Jag bestämde mig där och då att jag bannemej skulle pallra mig hem till spelningen under hösten och hoppas att de lappat ihop skutan till dess. Igår kväll var det då dags att stå till svars för sommarens synder.
Vi vaggades sakta in i rockläge med Throw it to the universe som introlåt – något som mest kändes som en checklåt för att se vilken Ebbot vi hade på scenen idag. Vi fick en lagom full Ebbot, den bästa av Ebbotar, med en tamburin på huvudet istället för runt halsen.
Gång på gång växlade grabbarna mellan rock’n’roll på högvarv och att plocka ner till deras lugna och finstämda sida. Jag var övertygad om att spelningen skulle eskalera i ett rockinferno när Galaxy Gramophone vred upp allting två tre snäpp men icke, lugna mästerverk som The Passover fick rätmätigt utrymme, något som känns extra bra så här på sluttampen när bandet snarare står på scenen och sjunger ut sin bandhistoria snarare än att riva haket med full fart framåt. Samtidigt framhävdes de köttigare partierna än mer som ett slag i ansiktet. Thrill Me och Instant Repeater ’99 blev en ensidig boxningsfight mellan tungviktarna på scenen och oss noviser på golvet nedanför. Boom, boom, paow! Njurslagen från Sister Surround och crescendot i Second Life Replay slog högst och hårdast i vanlig ordning innan det roliga var slut.
Ja jo, jag saknade en del i setlistan som Still get around, Believe I’ve found, Nevermore, Tonight och 21th century rip off men å andra sidan fanns det absolut ingenting som jag skulle viljat kapa bort för att göra plats. I slutändan var de ändå bäst när det gällde, avslutade med flaggan i topp. Det räcker nu. Tack.
ALEXANDER